Accidentally in love

Förvånande nog har jag förlagt min skrivbok med anteckningarna om sista greklandsdagen där jag bl.a. pratade med en kändis (O.O!), så den sista grekiska uppdateringen får vänta ett tag. Innan dess kan ni underhålla er med lite tankar från vindsrummet på koster.
18/7

Det är en underlig känsla att sätta på sig sin fyra år yngre lillebrorsas skor och upptäcka att de är alldeles för stora. För bara 3 år sedan kunde jag bära honom på min rygg utan problem. Då var han en busigliten fjomp som aldrig riktigt vågade säga ifrån. Mycket har förändrats sedan dess. Nu ligger han i en säng i andra sidan rummet och slukas av en bok som jag själv slukats av för många år sedan. Allt kommer igen. På ett eller annat sätt.

Sen finns det ju också saker som inte ändrats på tre år, eller, om de har det, ändrats alltför lite. Om jag bara visste vad jag skulle göra åt det. Å ena sidan har det ändrats till det bättre och lett till många underbara stunder. Å andra sidan har det fått mig att bli en dålig vän som prioriterar helt fel och sätter viktiga personer längre bak i kön. Tre år, och fortfarande är det inte slut. Ärligt talat har jag gett upp nu också. Jag kan inte göra någonting åt någonting hur mycket jag än försöker. Och lyssna inte på mig när jag tjatar, för det är bara mitt sätt att smälta allting på.

punkt.