LOV.

Hallihallå!
Jag skriver inlägg *insert ooh:s and aah:s here* Ochochoch! jag har lov! (Iåförsig har halva lovet redan gått, men ändå) Första delen av första terminen har gått SJUKT snabbt, men what can you do? Jag bara önskar att det hade varit enklare att behålla kontakten med det gamla folket och träffas mer. Rebeckan är den jag leker mest med från the olden days och det är himla mysigt, inga fel där inte. Jag har också kunnat bubbla ur mig med Nadine och fått lite uppdateringar om vad som händer av henne för några dagar sen, det behövdes, minst sagt!

Men nu till mitt ack-så-spektakulära-lov:

Lördag och söndag var bara absolut slö, sov tolv timmar båda nätterna (troligtvis en bieffekt av kombinationen gå i skola i GBG och behöva gå upp vid halv 6 två gånger i veckan och 6 två andra och att det bara blir mörkare och mörkare ute) tänk ändå om man hade varit en igelkott eller nåt och kunde sova hela vintern, fy vad underbart! Iallafall, som sagt, lör-sön var bara allmänt slöande och tråk.

På måndagen däremot kom Isak hit och jag kunde visa hur otroligt stressigt och packat med folk ingared är. Han tyckte det såg ut som norrland, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det... Men trevligt var det, speciellt när vi gick till Norsesund vid 23 och den stora starka pojken blev livrädd för minsta prassel i mörkret. Oj vad jag skrattade! Men nej, stackars pojke. Det hjälper iallafall att sjunga högt på gamla 90-talshits. Rekommenderas.

Tisdag. Tråkade hela dagen, tills idéen koms på att Jag, Becka, Kristian och random-hanplockad-pojk-som-skulle-passa-millmill kunde gå på bio. So that we did. Bröllopsfotografen, någon svensk romantisk komedi, bestämdes av K och resten av oss flöt väl mest med, I guess. Filmen var väldigt.. svensk, ingen jag skulle valt att se själv eller se igen, men hemskt dålig var den inte. Dock skrattade jag nog mer åt musiken, kläderna och folket längst bak i biosalongen som skrattade än åt vad som var tänkt att vara roligt i filmen. Efteråt fick jag äran att springa i oknytna högklackade till tåget, för att inte behöva vänta en timme extra, men de satt kvar på fötterna och vi hann iallafall. Läste mitt horoskop i metro också, stämde (typ) som vanligt, det är rätt kul, faktiskt. *skratt* Fick sedan skjuts från Norsesund av min kära moder. Mantackar.

Onsdag/Idag so far: tråkar, skriver blogg, kollar på random internet-saker, fryser pga fönster som varit öppet för länge. Broder har sedan länge stuckit till A-sås, dit resten av familjen troligtvis kommer dra sig ikväll för utemiddag eller nåt, vi får se.

Okaj.. detta kanske inte var världens roligaste inlägg, men vi kör på det för stunden så får vi se om jag hittar nåt roligare att skriva om till nästa gång...

Javisstja, imorgon kommer nästa pojke som behöver smaka på lantlivet hit, Rasmus. Så om någon (mot förmodan) läser detta inlägget innan dess och har lust att hänga på, så vassgo. The more the merrier (eller hur man nu stavar't).

punkt.

Dear Diary

Jag har skaffat mig en "dagbok"! Trodde aldrig att jag skulle säga detta.. jag antar att jag faktiskt har förändrats en hel del. Anledningen till att jag skriver "dagbok" inom citationstecken är att jag inte ser den som en dagbok, det är mer min skriva-av-mig-så-att-jag-till-slut-kan-somna-på-kvällen-bok, lite som Dumbledores minnessåll. Förvånansvärt nog har jag redan hunnit skriva i den tre gånger, en gång med bara allmänt bubbel som var fast innanför pannan på mig, en med snabbkladd och ett brev som troligtvis aldrig kommer att skickas, för det är väl så det går till i dessa icke-dagböcker eller hur?

För övrigt är hösten ganska väldigt underbar just nu, speciellt när det är bra väder. Jag fixade i-tunes i helgen och har sedan dess flera gånger gått ut och sjungit högt på gamla Backstreet Boys, Bruttan Spears, Aerosmith, Michael Jackson m.m. (man kan ju alltid undra vad folk som hört mig tänker). Dagar med fint väder är inte allför ovanliga in tha Ingared just nu, och för en gångs skull har jag inget emot att utnyttja det. Även i stora Göteborg funkar det, trots gråa moln och kyla. Jag känner mig ovanligt social och enstörig och djup och ytlig och klok och dum, allt på samma gång, om det är min egen förtjänst eller inte kan jag inte säga säkert, men jag misstänker att det har mycket att göra med årstiden. Även om jag saknar gamla folket massor måste jag säga att det nya folket och deras vänner inte är så hemska de heller och jag ser fram emot nästan tre år till med detta.

Mitt skrivande just nu är kanske lite virrigt, men what can you do? Som vanligt är det bara jag som bubblar av mig, och tänkte att denna gången kan jag lika gärna göra det på min stackars vanskötta, ensamma och underskattade blogg (av mig, that is). Inläggen kommer lite sporadiskt, jag vet, men ni får nöja er med det för annat kan jag inte ge er. :)

Cya.

punkt.